Terminator. Edp 50ml.

Terminator. Edp 50ml.

Alltid före sin tid.
Markant hemlighetsfull & kompromisslös. Doften överbevisar genom sitt maskulina uttryck & tidlösa noter av fräsch bergamotte, citrus & amber.

Information: (Wikipedia).
BERGAMOTT:
Namnet Bergamott kommer närmast från franskans bergamote, som hämtats från italienskans bergamotta. Sannolikt är det ytterst kopplat till turkiskans ord beg-armudi ('furstepäron') med association till stadsnamnet Bergamo.

Frukten odlas främst för sitt skal ur vilket en eterisk olja, bergamottolja, utvinns genom pressning. Oljan är gul eller grön till färgen och har citrusaktig doft och bitter smak.

Bergamottolja används bland annat till framställning av parfym och kosmetiska preparat samt till smaksättning av te, tobak och likör.[1] Generalsnus, Earl Grey-te och Skruf är smaksatta med bergamottarom (bergamottin) framställd av oljan. Denna arom, som används för smaksättning, finns i två former. Dels finns den i en kristallin struktur, som löses i vatten. Den oftast använda är dock en flytande variant.

Bergamott är i viss mängd giftigt. Hög konsumtion av bergamottolja i te, kan föranleda muskelkramper eller suddig syn.

CITRUS:
Citrussläktet (Citrus) Är ett växtsläkte i familjen vinruteväxter med cirka 100 arter. Släktet har sitt ursprung i tropiska Asien.

Bildar städsegröna buskar eller träd. Bladen är enkla, strödda och har ofta vingat bladskaft. Citrusen har ljuvt doftande blommor. Blommorna kommer ensamma eller i små samlingar, de har vanligen fem kronblad, med fyra till tio ståndare. När blomknopparna börjar öppnas kan man stryka en mjuk pensel för pollinering, för att få frukt. Små frukter börjar växa och mognar sakta. När frukterna är mogna faller det av sig själva. Frukten är ett 10–14-rummigt bär.

AMBER / BÄRNSTEN:
Bärnsten är ett samlingsnamn för flera fossila hartser avsöndrade som kåda av träd, främst barrträd med det gemensamma namnet Pinus succinifera. Den förekommer i oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av växter eller insekter. Färgen är vanligen gul, brun eller rödaktig och fettglänsande samt genomskinlig eller nästan genomskinlig, men förekommer även som svart, grön, violett, mjölkigt vit eller blå-svart. Bärnsten är känd från nästan hela norra och mellersta Europa och förekommer även i Spanien, Italien, Rumänien, Mexiko, Japan, Burma med flera länder. Den förnämsta bärnstensförekomsten är kring södra Östersjön, där det viktigaste hartset är succinit. Det är så lätt att det enbart av vågornas kraft kan kastas upp på stranden från havsbotten.

Bärnsten kan brinna och utvecklar då en angenäm aromatisk doft. Namnet bärnsten härstammar från plattyskans Börnsteen, (av börnen=brinna). I Skåne kallades den förr "rav" (vilket är det fornnordiska ordet för bärnsten och än idag är det danska och norska ordet för bärnsten), ett ord som återfinnes i ortnamnet Ravlunda. Bärnstenen blev ett tidigt betalningsmedel i Europa och har samlats sedan stenåldern. Smycken av bärnsten ansågs skydda mot trolldom och onda makter. Det var också bra mot allehanda sjukdomar som gikt, hysteri och magont.

Bärnstens hårdhetsgrad är mellan 2 och 3 och kan lätt bearbetas. Den betraktas som ädelsten och används till prydnadsföremål och smycken. För att få kallas bärnsten måste stenen vara äldre än 20 miljoner år.

Stenen är oftast i sin naturliga form matt på grund av sina otaliga små blåsor eller sprickor. Genom kokning i olja kan man få bort luftblåsor i bärnstenen och inneslutna vätskor och förbättra kvaliteten. Många av stenarna i affären är kokade stenar och inte äkta i sin färg. Man kan även pressa ihop mindre oanvändbara bitar till större mer säljbara bitar bärnsten.

Bärnsten har genom sitt grekiska namn, elektron, givit upphov till benämningen elektricitet och elektron från de elektrostatiska egenskaperna som bärnsten efter gnidning brukar ha genom att attrahera lätta kroppar till exempel hårstrån. Det var den grekiska filosofen Thales från Miletos (632 f Kr – 543 f Kr) som upptäckte detta fenomen.